Hur har du det egentligen?

Det upprepas som ett mantra i vårt samhälle: 

Inga människor har någonsin haft det så bra som vi har det just nu.

Och det är kanske sant, men det beror också på vad man mäter? (Går det att mäta?)

Vad behöver vi?

Vad vill vi ha?

Har vi verkligen koll på de frågorna?

Om vi har det bättre än alla tidigare generationer:

• Varför växer främlingsfientligheten?
• Varför ökar antalet självmord bland unga?
• Hur känt var begreppet självskadebeteende bland allmänheten för 30 år sen och varför vet alla vad det är idag?
• Varför har marknaden för psykologer, terapeuter och psykofarmaka fullständigt exploderat under de senaste årtiondena?

Varför går så många runt och undrar varför de inte mår toppen när de har allt?

Jag tror att många människor har en känsla av att något är fel, de kan bara inte sätta fingret på vad det är. 

Istället tar det sig uttryck i någon slags diffus ilska, man skyller frustrationen på invandrarna eller skatterna eller vänstern eller högern eller grannens katt (det gör jag...)

För mig så föll en hel del pusselbitar på plats när jag snubblade över en film som jag nyligen såg.

Requiem for the American Dream heter den och finns på Netflix.

Den handlar i första hand om USA men mycket kan direkt appliceras på samhället i Sverige idag.

Se den, se den, se den!

Och se hela!