HUND I BIL

Hur hände det?
Och när hände det?

När fick husdjur (läs husdjur, det gäller inga andra djur) i allmänhet och hundar i synnerhet denna särställning?
Helt plötsligt är det ok att ha med sig hunden in i klädbutiken och in på restaurangen bland andra gäster som sitter och äter. Det har blivit helt omöjligt att ha någon åsikt något om djur (husdjur) överhuvudtaget, då blir man bespottad och hotad.

Man ska äääääälska gulliga hundar men samtidigt måste man äta kött.
Annars är man ju urskum ju...

Lilla gullvovven ska såklart få vara med på restaurang så han inte känner sig ensam medan jag slafsar i mig en del av en gris som levt så här:

Hunden får lite av samma gris när vi kommer hem.
Rimligt???

På var och varannan bil ser man dekalen:

Jaha? Du har en hund i bilen? Intresseklubben antecknar!
Ja, jag förstår att budskapet är att man ska hålla avstånd så inte lilla gullvovven blir skadad om man krockar.

Jag kan (och kommer förmodligen) skriva ett inlägg om människor som inte förstår varför man ska hålla ett visst avstånd till bilen framför. Men allvarligt talat, är det i första hand för att inte hunden ska bli skadad?

I många av dessa bilar sitter dessutom barn, men nej hunden, för helvete, akta hunden!

Med vår exponentiella befolkningsökning kommer det bli svårt för oss att få maten att räcka till alla människor i framtiden. Detta eftersom vi redan förbrukar alltför mycket av ändliga resurser och utarmar tillgänglig odlingsmark. Även våra koldioxidutsläpp måste minska avsevärt, det vet alla. Blir det bättre av att det finns nästan 900 000 hundar bara i Sverige?

I boken Time to Eat the Dog, räknar forskarna Robert och Brenda Vale på hundars koldioxidavtryck.
De kommer fram till att den genomsnittlige hunden har ett större koldioxidavtryck än en SUV.
Förutom att de hjälper till att äta upp maten för fattiga människor på jorden alltså...

Om ni söker kan ni hitta otaliga inlägg med beräkningar som visar hur fel de har och hur dåliga människor de är och att de borde brinna i helvetet (och att vissa kanske kan tänka sig att hjälpa till med den saken). Man får som jag redan skrivit inte presentera fakta som visar på något negativt med husdjur.

När man läser motinläggen ska man dock hålla i minnet att paret Vale är forskare och har lagt mycket tid och  resurser på att studera detta, med stor sannolikhet är motinläggen inte helt baserade på vetenskapliga metoder.

På min inledande fråga har jag svaret, förändringen kom med hjälp av EU-beslut. EU har bestämt att lätta på reglerna kring var och hur man har rätt att ta med sin hund på offentliga platser.

För att de tycker så mycket om hundar?
För att det tillför människor så mycket inre frid och glädje?
Ingalunda, för att hundar är big business som hjälper till att hålla den heliga tillväxten igång.

Lilla gullvovven ska såklart ha lite glass han också, och kläder och solkräm och allt annat som man prånglar på dumma hundägare. Hur kan man samtidigt ha en samhällsdebatt som går ut på att vi inte har råd att hjälpa människor som flyr från krig?

Nu ska ni inte tro att jag hatar hundar, det gör jag inte.
Men egoistiska hundägare som tar med hundar in på restaurang, låter de bada där mina barn ska bada, låter de springa lösa så att barnen (och en del vuxna) blir skrämda, tror att hunden alltid är så snäll bara för att den håller sig på mattan när den befinner sig i sin egen flock, tillskriver hunden mänskliga egenskaper, låter bli att plocka upp hundskiten så fort det finns en centimeter snö på marken som de kan sparka över korven, jag kan hålla på länge...

Kort sagt: ha hund om du absolut måste men låt mig slippa ha din hund springande lös runt mina ben, bredvid mig på restaurang eller där mina barn ska bada.

Och gå genast ut och byt den där hunddekalen på bilen mot denna:


Om du känner för att kommentera detta inlägg, kom inte dragandes med en massa liknelser om hur människors ouppfostrade ungar minsann är något DU vill slippa men de får minsann ränna runt hursomhelst...

1. Barn är människor, lika mycket medborgare i samhället som du och jag. Det är inte sällskapshundar, de är ett fritidsintresse.
2. Barn kommer bidra till samhället i sinom tid, t.ex. betala din pension när du blir gammal eller torka dig i röven när dina armar inte längre fungerar. Det kommer inte din hund att göra.
3. Det finns tillfällen då man önskar att man slapp se andra människor över huvud taget, men som sagt samhället delar vi och det får man acceptera. Andra människors fritidsintressen däremot kan de hålla för sig själva. Om jag nånsin börjar spela bastuba på fritiden har jag mycket svårt att se att jag kommer välja att göra det samtidigt som jag går på restaurang...

Idrott

När jag var ung var jag aktiv inom en idrott som inte fick särskilt mycket uppmärksamhet, jag irriterade mig på hur t.ex. fotboll fick nästan all tid i media.

Vid ett tillfälle på en större tävling jag deltog i fanns svt på plats med flera team, bilar och t.o.m. helikopter.
Av en hel dags filmande, intervjuande etc. visades ett 32 sekunder långt inslag, jag klockade såklart eftersom jag alltid varit lite av en rättshaverist.

Direkt efteråt kom ett inslag om en norrman som tagit OS-guld i någon friidrottsgren (tror det var spjutkastning...) några år tidigare. Inslaget handlade om hur hans liv sett ut efter medaljen.
Det inslaget var drygt 30 minuter långt.

Jag skrev ett långt brev till SVT där jag menade att det var skandal att alla "mindre" idrotter alltid fick hamna i skuggan av t.ex. fotboll och friidrott.
Vidare menade jag att man inte kunde invända med att det var så många fler som var intresserade av fotboll än andra idrotter eftersom intresset var skapat av all uppmärksamhet och att intresset för andra idrotter säkert skulle öka i takt med ökad bevakning.

Jag fick inget svar och jag hade fel!

Det var inte den minimala bevakningen av smala idrotter som var problemet. Problemet ligger i hur mycket tid och plats idrott får i samhället överhuvudtaget.

Jag har inget emot att människor tycker om att konsumera idrott som en form av förströelse.
Men det är förströelse som vilken annan förströelse som helst.
Det avspeglas inte i den uppmärksamhet idrotten får.

Idrotten är idag upphöjd till något som människor pratar om som om det var på riktigt, något viktigt.
Det är stor skillnad på inställningen till idrott jämfört med annan underhållning.

Även tidningsrubrikerna avspeglar detta.
Om en spelare i allsvenskan har ont i hälsenan får den nyheten lika mycket rubriker som larm om antibiotikaresistens eller krigshot i vår närhet.
Om Zlatan byter klubb finns det inget som går före.

Jag mår illa!

Överbefolkningen, DNA-febern och skattepengarna

Vi har problem, det vet de flesta. Vi förbrukar för mycket av jordens resurser, vi smutsar ner för mycket och vi ödelägger både natur och andra livsformer i en rasande takt. De flesta vet att det inte håller i längden.

Kan vi göra något? Vi vet egentligen vad som krävs men det kostar.
Istället sätter de flesta sitt hopp till ett annat scenario:
De fattiga ska höja sin standard och vi ska höja vår samtidigt. Detta ska ske med hjälp av en icke ännu funnen energikälla (ren och fossilfri) och med ännu icke funna oändliga resurser (som kan tas tillvara utan att påverka omgivningen negativt).
Sannolikt?

De senaste rönen säger att befolkningsökningstakten minskar och att antalet människor på jorden kommer stabiliseras någonstans mellan 9 och 12 miljarder. Idag är vi 7,4 miljarder och "Earth Overshoot Day" kommer tidigare och tidigare för varje år. Just nu skulle det krävas 1,6 jordklot för att förbrukning och tillgång skulle vara i balans.

Gammal skåpmat:

• Vi förbrukar redan idag för mycket av jordens resurser
• Vi kommer bli fler människor på jorden även med de mest optimistiska kalkylerna.
• Det stora flertalet VILL INTE sänka sin standard (sin förbrukning)
• Det stora flertalet VILL höja sin standard (sin förbrukning)
• Ovanstående sammanlagt betyder att vi sitter djupt i skiten...

Nu till saken.

Om befolkningsmängden redan är ett problem varför lägger vi resurser på att hjälpa människor att föda ännu fler barn? Varför lägger vi skattepengar på att hjälpa barnlösa par att bli gravida?

Jo, säger många jag pratat med, det är en livssorg för de som önskar barn men inte kan få det. Ett speciellt upphöjt tillstånd av olycka som välfärdsnationen hjälper sina invånare med. Ok, ofrivilligt barnlösa människor lider. Ingen tvekan om saken. 

Men hur många av de som idag får hjälp med till exempel provrörsbefruktning skulle, om det alternativet inte fanns tillgängligt, adoptera ett eller flera barn? 

Jag vet inte, men jag gissar på att en betydande del av dessa skulle göra det.

Är det då inte så att för varje lyckad provrörsbefruktning (eller varannan eller var tredje, jag hittar ingen undersökning på området...) så berövar vi ett barn i nöd ett bättre liv? Är barnlösa föräldrars lidande i Sverige större eller mer värt?

Att föräldrarna lider av DNA-feber har jag full förståelse för, jag vill att just MINA gener ska leva vidare. Det är en naturligt nedärvd önskan sedan urminnes tider. Men att kollektivet inte kan se förbi detta och se att de offentliga resurserna bäst används på annat sätt är svårare att se. Att lyfta de människor som redan finns ur lidande och fattigdom istället för att skapa nya som ytterligare ökar stressen på jorden och resulterar i än mer lidande borde vara en bättre lösning?

Som sagt, de blivande föräldrarnas val är lätt att förstå.

Valet från de som håller i skattepengarna gror i lite brunare jord gissar jag...

Isabella Lövin, tillväxten och fossilerna

Miljöpartiets förmodade nya språkrör uttalar sig i Dagens Industri om huruvida tillväxt är möjligt i ett hållbart samhälle.

Bland annat säger hon:
”I en fossilfri välfärdsnation så kan tillväxt ske utan några klimatutsläpp”
Den meningen rymmer mycket...

Hon är alltså en av toppolitikerna inom vårt mest miljöprofilerade parti, påläst och kunnig i miljöfrågor och ekonomi får man tro.

Tillväxten behövs för lyfta människor ur fattigdom hävdar hon också.
Det kanske är sant men det är väl i så fall i deras länder.
Varför ska vi i den rika världen växa mer?
Vi har ju redan vuxit över alla bredder...

De flesta "rika" länder och i många fall dess invånare är skuldsatta upp över öronen.
Vi tror att vi är rika för att vi alltid varit det men snart (förhållandevis) blir vi nog varse att så inte är fallet. Allt vi äger idag är bekostat med inteckningar av förväntade framtida värdeökningar som med stor sannolikhet inte kommer. Vi har alltså redan vuxit mer än vi egentligen har råd med.

Fossilerna är dessutom den enda anledningen till att vi blev rika från början.
Vilken energikälla tänker hon att vi ska använda för att uppnå tillväxt utan klimatutsläpp?
Sol, vind, vatten, kärnkraft genererar elektricitet. Mycket svårt att lagra och förflytta några längre sträckor.
Biobränsle, mycket odling blir det... Hur ska vi driva traktorer/maskiner? Ska vi bränna biobränsle för att odla till biobränsle?
Undrar om hon har funderat över vilken nettovinsten blir? Hur många kalorier får vi ut per instoppad kalori?
Vad händer med matpriserna när en stor del av odlingsarealen ska användas till bränslen?
Hur påverkar de höjda matpriserna de fattigaste på jorden?

Har hon koll på om det finns sällsynta jordartsmetaller i tillräcklig mängd för att skapa alla de batterier/bränsleceller/solceller etc. som krävs för att vi ska kunna lämna fossilerna ifred med bibehållen tillväxt?
De största fyndigheterna finns i Kina och de har redan börjat strypa exporten eftersom de inser att det snart kommer vara en bristvara som de behöver själva.

Nu kan man kanske förledas att tro att jag argumenterar för att vi ska fortsätta bränna olja och kol, tvärtom.
Det jag menar är att det är dags att vakna, vi kommer inte kunna ha tillväxt samtidigt som vi ska rädda klimatet och naturen.
Vi kan inte växa mer på ändliga resurser och tro att detta är vägen för att lyfta människor ur fattigdom.

Vi kommer inte kunna bibehålla den levnadsstandard som vi idag har i de "rika" länderna.
Samtidigt som vi lyfter de fattigaste måste vi sänka oss själva.

Om Isabella Lövin och de övriga av våra politiker i världen inte vill vakna så får var och en se om sitt eget hus.
Räkna inte med välfärdsnationen så länge politikerna hänger fast vid evig tillväxt.