Överbefolkningen, DNA-febern och skattepengarna

Vi har problem, det vet de flesta. Vi förbrukar för mycket av jordens resurser, vi smutsar ner för mycket och vi ödelägger både natur och andra livsformer i en rasande takt. De flesta vet att det inte håller i längden.

Kan vi göra något? Vi vet egentligen vad som krävs men det kostar.
Istället sätter de flesta sitt hopp till ett annat scenario:
De fattiga ska höja sin standard och vi ska höja vår samtidigt. Detta ska ske med hjälp av en icke ännu funnen energikälla (ren och fossilfri) och med ännu icke funna oändliga resurser (som kan tas tillvara utan att påverka omgivningen negativt).
Sannolikt?

De senaste rönen säger att befolkningsökningstakten minskar och att antalet människor på jorden kommer stabiliseras någonstans mellan 9 och 12 miljarder. Idag är vi 7,4 miljarder och "Earth Overshoot Day" kommer tidigare och tidigare för varje år. Just nu skulle det krävas 1,6 jordklot för att förbrukning och tillgång skulle vara i balans.

Gammal skåpmat:

• Vi förbrukar redan idag för mycket av jordens resurser
• Vi kommer bli fler människor på jorden även med de mest optimistiska kalkylerna.
• Det stora flertalet VILL INTE sänka sin standard (sin förbrukning)
• Det stora flertalet VILL höja sin standard (sin förbrukning)
• Ovanstående sammanlagt betyder att vi sitter djupt i skiten...

Nu till saken.

Om befolkningsmängden redan är ett problem varför lägger vi resurser på att hjälpa människor att föda ännu fler barn? Varför lägger vi skattepengar på att hjälpa barnlösa par att bli gravida?

Jo, säger många jag pratat med, det är en livssorg för de som önskar barn men inte kan få det. Ett speciellt upphöjt tillstånd av olycka som välfärdsnationen hjälper sina invånare med. Ok, ofrivilligt barnlösa människor lider. Ingen tvekan om saken. 

Men hur många av de som idag får hjälp med till exempel provrörsbefruktning skulle, om det alternativet inte fanns tillgängligt, adoptera ett eller flera barn? 

Jag vet inte, men jag gissar på att en betydande del av dessa skulle göra det.

Är det då inte så att för varje lyckad provrörsbefruktning (eller varannan eller var tredje, jag hittar ingen undersökning på området...) så berövar vi ett barn i nöd ett bättre liv? Är barnlösa föräldrars lidande i Sverige större eller mer värt?

Att föräldrarna lider av DNA-feber har jag full förståelse för, jag vill att just MINA gener ska leva vidare. Det är en naturligt nedärvd önskan sedan urminnes tider. Men att kollektivet inte kan se förbi detta och se att de offentliga resurserna bäst används på annat sätt är svårare att se. Att lyfta de människor som redan finns ur lidande och fattigdom istället för att skapa nya som ytterligare ökar stressen på jorden och resulterar i än mer lidande borde vara en bättre lösning?

Som sagt, de blivande föräldrarnas val är lätt att förstå.

Valet från de som håller i skattepengarna gror i lite brunare jord gissar jag...