Idrott

När jag var ung var jag aktiv inom en idrott som inte fick särskilt mycket uppmärksamhet, jag irriterade mig på hur t.ex. fotboll fick nästan all tid i media.

Vid ett tillfälle på en större tävling jag deltog i fanns svt på plats med flera team, bilar och t.o.m. helikopter.
Av en hel dags filmande, intervjuande etc. visades ett 32 sekunder långt inslag, jag klockade såklart eftersom jag alltid varit lite av en rättshaverist.

Direkt efteråt kom ett inslag om en norrman som tagit OS-guld i någon friidrottsgren (tror det var spjutkastning...) några år tidigare. Inslaget handlade om hur hans liv sett ut efter medaljen.
Det inslaget var drygt 30 minuter långt.

Jag skrev ett långt brev till SVT där jag menade att det var skandal att alla "mindre" idrotter alltid fick hamna i skuggan av t.ex. fotboll och friidrott.
Vidare menade jag att man inte kunde invända med att det var så många fler som var intresserade av fotboll än andra idrotter eftersom intresset var skapat av all uppmärksamhet och att intresset för andra idrotter säkert skulle öka i takt med ökad bevakning.

Jag fick inget svar och jag hade fel!

Det var inte den minimala bevakningen av smala idrotter som var problemet. Problemet ligger i hur mycket tid och plats idrott får i samhället överhuvudtaget.

Jag har inget emot att människor tycker om att konsumera idrott som en form av förströelse.
Men det är förströelse som vilken annan förströelse som helst.
Det avspeglas inte i den uppmärksamhet idrotten får.

Idrotten är idag upphöjd till något som människor pratar om som om det var på riktigt, något viktigt.
Det är stor skillnad på inställningen till idrott jämfört med annan underhållning.

Även tidningsrubrikerna avspeglar detta.
Om en spelare i allsvenskan har ont i hälsenan får den nyheten lika mycket rubriker som larm om antibiotikaresistens eller krigshot i vår närhet.
Om Zlatan byter klubb finns det inget som går före.

Jag mår illa!